Ja, det här inlägget handlar ju inte direkt om mat, men jag kände att det här är någonting som jag vill dela med mig av, även om det är väldigt utlämnande och minst sagt privat…
Jag kom nämligen på mig själv idag när jag skulle lägga upp en bild på mig själv i profil efter träningen. Spontant så zoomade jag upp bilden så att man inte skulle kunna se hur små bröst jag har. Tänkte sedan hur sjukt beteende detta var och det är sådant som gör att andra tjejer får dålig självkänsla, eftersom de bara ser bilder på andra tjejer som antingen har opererat brösten eller har puffat upp tvillingarna i välvadderade bh:ar.
Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig skulle ha lagt upp en sådan bild för typ 8 år sedan (inte bara för att Instagram inte fanns då). Då skämdes jag för mina små tuttar och skulle aldrig ens drömma om att träna i en sport-bh eftersom de trycker in dem ännu mer. Utan då tränade jag alltid i vadderade bh:ar och duschade alltid hemma. Ville ju inte att andra skulle se hur jag såg ut naken!
Efter det tog slut mellan mig och min första pojkvän som jag var tillsammans med i 8 år, sedan 14 års-ålder, vägrade jag låta någon kille ens komma nära boobsen. För hur skulle någon kunna tycka om de där myggbetten? Att min första pojkvän sa att han tyckte om dem måste ju bara berott på att han inte sett några andra eftersom vi blev tillsammans så tidigt (normalt resonemang va?).
Det dröjde ända tills jag träffade min man som min negativa fixering började släppa. Han gillade dem uppenbarligen på riktigt vilket hjälpte till en hel del. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur patetiskt jag har betett mig.
Vad fan har det för betydelse hur man ser ut? Ärligt talat. Och vad spelar det för roll hur stora eller små fettsäckar man kånkar runt på? Det finns ingenting som är fint eller fult, bara olika tycke och smak.
Att man inte kunde komma till den insikten liiiite tidigare?! Uppenbarligen så är jag fortfarande inte 100% bekväm eftersom jag hellre skulle Ankeborga än att sola topless till exempel. Men jag har kommit en väldigt lång bit på vägen.
Nu kan jag istället se fördelarna med mina små boobisar. Jag behöver egentligen inte ens någon bh och de sitter ”där de ska”. Kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara med riktigt stora bröst som skuttar när man springer eller rider.
Jag är jäkligt glad idag att jag ändå bestämde mig för att inte skaffa silikonbröst (vilket jag givetvis funderade på). Jag bestämde att jag i alla fall inte skulle göra det fören jag använt dem till de som de är till för, nämligen att mata mina framtida barn (om jag nu förhoppningsvis får några). Jag ser absolut inte ner på dem som opererar sig. Men jag tycker att det är tragiskt att dagens samhälle har påverkat både kvinnor och män till att ta till kniven för att känna sig nöjda med sig själva. Why fix something that isn’t broken? Självkänsla sitter inte i tuttarna utan måste komma inifrån.
I en drömvärld så skulle fokuset ligga på att vara en bra medmänniska istället för på våra yttre attribut. Men vi har en väldigt lång bit kvar för att komma dit tyvärr.
Men om vi är fler som vågar visa upp oss som vi är på riktigt, utan den glittriga fasaden och push up-bh (i alla fall ibland), så kanske vi kan ge någon ung tjej där ute lite bättre självkänsla än vad hon hade igår. Det är vad jag hoppas göra med det här inlägget i varje fall.
Var stolt för den du är. För du är unik, precis som alla andra 🙂 <3
Mycket bra skrivet! Det här inlägget ska jag visa för min dotter som är 21 år.
Tack Mia! Hoppas att jag kan stärka någon annans självkänsla genom att blotta mig själv lite grann 🙂
Kram
Underbart inlägg, förtjänar stooor spridning! Jag är ungefär lika välutrustad som du och det jag verkligen kan framhålla som en fördel är att brösten efter avslutad amning har större chans att återhämta sig till före-barnen-form när de är små från början. Mina storbystade vänninor har fått långa hängbröst, medan mina ser ut som när jag var tonåring 🙂
Åh tack Annika för de fina och uppmuntrande orden! haha
Kram
och har ar vad jag tycker 🙂
jag hade storlek FF …….innan 2010 och horrible bc.
Nu har jag storlek B !!
Det enda bra som kom av den erfarenheten!!
Kommer Aldrig att anvanda BH mer sooooo lovely
och saknar verkligen inte tyngden mm
Gxx
🙂 Bra!
Jag är så glad för att mina bröst krympt något sedan jag gått ner i vikt. En fröjd för ryggen och för passformen på kläder. Nu har jag ändå typ E-kupa i alla fall, men ja… Stora bröst är inte värt besväret, det är allt jag säger!
Ja herreminje vad man lidit för liten byst alldeles helt i onödan. För min egna del var det en kille (så klart) i åttan som konstant kommenterade hur jag såg ut. Vilket resulterade i torgskräck, avhoppade gymnasiestudier p g a stress. Hade många år framför mig med avsky inför min egna kropp. Och så visade det sig att killen som mobbade mig var kär i mig i hemlighet!!!! Men eftersom han var en tuffing på skolan som rökte o körde moppe och jag, duktig i skolan, gymnast o familjeflicka så vågade han inte närma sig mig. Åh vad han förstörde mycket för mig. Då var jag 14 år, nu är jag 51 men det kommer över mig fortfarande och han, mobbaren, har inte skänkt en enda tanke på mig de senaste 35 åren. Jill, du är en fantastisk ung kvinna, beauty and brain – och skulle du haft större byst så hade du ena sett konstig ut. Kram på dig!
Mycket bra skrivet o tänkt ! 🙂
Du har så sunda värderingar.
Synd att man inte kom på dessa tidigare i tonåren när man ville göra en del med sig själv.
Har alltid haft stora bröst, efter graviditet och amning (enligt många som påverkas inte brösten utav amning utan utav graviditen) så vill jag fylla ut mina tomma tuttar.
Hej!
Så bra tänkt av dig, sunt resonemang (nu).
Jag ser ut som du, alltid haft små, men aldrig lidit av det faktiskt. Jag har väl mest tänkt att det är så det är och det är jag. Inga massa vadderade ens, för det har jag känt mig obekväm i.
Jag är idag 43, har ammat 4 barn, och de är lika fasta som när jag var ung, inte det minsta häng, så idag kan jag vara stolt över dem, inga taxöron här inte!
Bra att du skriver om det.
Det är mest vi tjejer/kvinnor som tänker på bröststorleken.