Två veckors frosseri på andra sidan jorden

Ni som följer mig på Instagram har knappast kunnat undgå att jag under de senaste två veckorna semestrat på Koh Samui i Thailand. Jag bestämde mig redan innan jag åkte att jag skulle äta exakt vad jag kände för under denna semester och det gjorde jag, med råge…

Jag är vad man kan kalla en ”allt eller inget människa”. Vanligtvis så är jag oerhört noggrann med vad jag stoppar i mig och gör endast undantag från min lågkolhydratkost när jag bestämt det i förväg, vilket oftast gäller någon speciell fest eller högtid. Men på denna semestern så kände jag för att strunta i allt och njuta av exakt det som jag kände för.

Det tog dock ett par dagar innan jag kunde släppa loss helt. Det var till och med småjobbigt att äta frukt. Min hjärna är såpass inprogrammerad på att socker och stärkelse är lika med gift så det tar emot att ens stoppa det i munnen – till en början. Men när jag väl satte igång så jublade hjärnan över att den äntligen fått en massa överskottsenergi i form av glukos vilket satte igång belöningssystemet i hjärnan och serotoninnivåerna (må-bra-hormon) ökade. Redan efter någon dag var den logiska delen av min hjärna, som endast skickar signaler om att jag ska äta när magen upplever hunger, kapad av det glufsande sockermonstret.

Jag upplevde nog inte någon form av hunger på hela semestern. Åt ungefär tre måltider om dagen (grytor och wok oftast utan ris men däremot åt jag ofta friterat och en och annan pad thai slank ner) plus en massa snacksande där emellan med fruktdrinkar, glass, godis (fick cravings på Kit Kat-bites som jag åt nästan varje dag), bananpannkakor etc.

Tillslut blev ätandet nästan maniskt – ”Nu MÅSTE jag ju passa på!”. Det ledde till att jag åt ”skräp” fast jag inte ens var sugen. Vanligtvis äter jag två måltider om dagen plus ett mellanmål utan något däremellan samt att jag oftast tränar två gånger i veckan så skillnaden blev riktigt stor.

  Detta frosseri ledde till en ordentligt uppsvälld mage och känslan av att rulta-runt iklädd fat-suit – en väldigt schysst look i bikini förövrigt.

Att jag hade gått upp i vikt av detta frosseri behövde man ju inte vara raketforskare för att fatta. Vägde mig ändå när jag kom hem ”för skojs skull” (inte direkt va?), men intressant att veta ändå. Jag hade nästan gått upp fem kilo på 17 dagar(!). Tur att man inte har några Victoria Secret catwalks inbokade inom den närmaste tiden.

Som tur är har jag inget sockerberoende (mer än normalt) så jag har inte några problem med att återgå till mina vanliga rutiner igen när jag väl bestämt mig. Jag känner mig snarare mer motiverad och peppad än förut. Ska bli spännande hur snabbt dessa semesterkilon försvinner. Gissar att 2-3 kilo försvinner redan efter de första dagarna då mycket vatten som bundits i kroppen kommer ut via urinen. De sista kilona tar nog lite längre tid. Men det hade ju varit kul om allt försvann på lika lång tid som det tog att lägga på sig dem. Vi får väll se. Kommer att äta lågkolhydratkost som vanligt fast utan efterrätter och bröd under två veckor plus min vanliga träning två gånger i veckan som oftast består av intervaller på löpband, styrketräning och boxning. Stackars mannen som måste stå ut med min ketos-andedräkt under någon dag haha.

Återkommer med resultat om två veckor! Wish me luck 😉

Ps. Ska du åka till Thailand och vill inte gå upp i vikt? Imorgon kommer ett inlägg om mattips och tips på saker att göra på Koh Samui.

Ett urval av bilder på min matorgie:

(Kids do not try this at home!)

Fail! Ett tips är att inte beställa glutenfri mat på planet haha.

Vårrullar med ”thaiketchup” (sweet chili)

Jag och min kompis Sofia redo att trycka i oss resans första bananpannkaka.

En lagom stor mojito…

Dessert på Nikki Beach.

Kokosglass med topping.

Friterad potatis på en marknad. Så jäkla gott!